Jag undrar vem som betalar min servis när jag gifter mig...?

Ja men dessa skattepengar kunde inte ha använts pa ett bättre sätt eller?

Jag orkar inte ens klaga om detta, monarkin ska bort, sa är det bara!
Jag blir sa störd pa det här jävla bröllopstjatet att jag maste skriva pa portugisiska.

CARALHO.


1 vecka kvar i mitt älskade Brasilien. Jag vill och jag vill inte. Jag älskar och jag älskar inte.

Varför kan inte världen vara lite mindre?


Detta har jag lärt mig

I like to write and I'm fucking good at it. Så är det. Jag har de senaste dagarna tänkt tillbaka på de tre senaste åren, socionomåren. Ibland har det varit riktigt jävla tråkigt och ibland så himmelens kul. jag tänlte på den tiden då jag faktiskt övervägde att sluta på socionom och bli journalist. För som sagt; I like to write and I'm fucking good at it. Jag undrar vad det var som egentligen fick mig att inte välja den vägen i slutändan. Jag sitter ändå här på socionomprogrammet i Örebro och pustar och frustar för att min uppsats aldrig blir klar. Fast man kan ju ha det sämre än att sitta i Brasilien och klaga på uppsatsen. :)

Det börjar närma sig sitt slut för denna gången i Brasilien och endast Gud kan veta om jag kommer hit igen. Who knows? Jag har haft det sjukt roligt ibland och förbannat tråkigt också. Jag har fått umgås med en massa underbara personer, framförallt Pedro och Igor. Jag har lärt mig mycket om mig själv på den här resan, mycket om förhållande, mycket om icke-förhållanden, mycket om att kommunicera, mycket om vilka som verkligen är mina vänner, vilka som verkligen bryr sig, mycket om att skriva en uppsats, mycket om att livet är så mycket mer än att plugga, jobba och bråka. Jag har lärt mig att vänta, mycket tålmodigt, jag har lärt mig att missförstånd aldrig är bra, jag har lärt mig att den brasilianska mentaliteten är annorlunda än den svenska och att det faktiskt går att klara sig utan saltlakrits. Det jag har satt högst upp på min "vad-jag-har-lärt-mig-i-Brasilien"-lista är att släppa taget, våga låta någon gå och ändå kunna älska den personen. Det gör ont i hjärtat, men jag vet att om det är menat att det ska vara han och jag en dag så blir det så. Blir det inte han och jag så får det gå ändå, men jag har bara så svårt att se det just nu.


Och glöm aldrig:

Life is what's happening to you when you're busy making other plans.
- John Lennon


Puss på er sötnosar.
Beijos queridos.

Paul Gray är död och så är även en del av mitt hjärta

Ja ni hörde rätt, Paul Gray, bassist i Slipknot har dött. Det är helt overkligt konstigt. Nu gillar jag ju inte Slipknot lika mycket som Millencolin, men jag kan ju bara tänka mig hur det skulle vara om nån av Millendudsen dog. Fy fan. Jag skulle nog dö själv. Eller apropå det så har en bit av mig dött. Igår dog den delen av mig som fick mig att åka hit till Brasilien första gången. Och den delen heter kärleken till Pedro. Det finns inget kvar nu annat än vänner. Tomheten som söker sig in i mig är obeskrivbar. Jag har nog gråtit ut allt jag känner. Nu har jag i alla fall fått ett avslut och det känns bra, eller kommer få i morgon. Då släpper jag alla hämningar.

Kanske kanske kanske kommer jag hem den här veckan, heja heja!

RIP Paul Gray



Why do we like to hurt so much?

Ja om jag ändå kunde svara på den frågan. I denna stund har jag suttit x antal timmar och funderat, känt efter, älskat, hatat, längtat, skrivit, raderat, tänkt, lyssnat på Jumper, haft ont i halsen och tappat min matlust. Det är inte en sån "tappa matlusten för att man är så kär" utan det är en "jag dör om jag äter nåt för min hals håller på att döda mig tappa matlust". Vilket suger. Usch ja vad det suger. Jag skulle hellre ta en "kärleks tappa matlust" anytime, anywhere, anyhow och med anyone! Ok, kanske inte med anyone meeeen...

Jag har även ont i mitt hjärta just nu. Alltså inte bokstavligt talat, men bildligt talat. Eller ja, det beror ju på hur man ser på det, jag anser att jag har fysiskt ont i hjärtat, men att rent konkret säga det vore att ljuga, faktiskt.

Att få ordning på sina känslor är svårt. Att skriva ner det man känner är svårare än man först tror. Att säga det är ännu svårare. Att hålla reda på sina tankar, känslor och minnen, det är smått omöjligt. I alla fall om man heter som jag.

I morgon. Ska. Jag. Prata.


För det är ingen vanlig dag

Idag fyller världens bästaste Isak 3 år. Jag önskade så att jag kunde vara där nu och krama och pussa på honom.



<3!

Si vis amari, ama

Jag bjuder på några dikter som jag skrev under år 2005. Dessa dikter passar på ett eller annat sätt in på hur jag har känt idag och hur jag känner just nu, och vad som  har hänt under det senaste dygnet.


Jag längtar mig till döds snart.
Kärlek, kan du inte komma nu?
För jag behöver dig jättejättemycket

Hör mitt hjärtas slag
Hör mitt hjärtas skrik

Känn

jag behöver kärlek nu.

-------------------------

Vågorna av ensamhet
sköjer över mig
likt kalla havsvågor
som kraschar mot hällarna

Den ljumma brisen av dig
lämnade mig för länge sen

Och inte kommer den tillbaka, nej,
endast nordanvindar blåser mitt hav

Kalla nordanvindar
och vågor av ensamhet
som likt kalla havsvågor kraschar mot hällarna

---------------------------

Våra fingertoppar möts,
nuddar försiktigt vid varandra
Osäkert, som om vi inte visste vad vi kände

Men så kommer känslan,
liksom smygande
och sakta, sakta
börjar fjärilarna att flyga någonstans i magtrakten


Och jag tvivlar inte längre på att det är dig
och
bara dig jag vill ha

-----------------------------

och medan jag dammsuger tänker jag på hur det skulle ha varit om du varit här nu.
om jag bara hade tagit steget, tagit klivet, vågat säga dom där orden, rört vid dig
(bara jag hade gjort något!!!)

och medan jag dammsuger välter jag en blomkruka
och tänker på hur det skulle ha varit om det var du o jag.

för jag kommer ihåg när ulla sa att det var bra att dom köpt en sån bred säng (för där skulle ju du o jag ha sovit)

och medan jag dammsuger flyger tankarna iväg och jag tänker på oss, vi som aldrig fanns.



Kärleken fanns och försvann.
Maria och Niklas var i Brasilien och åkte idag.
Igor kommer till Sverige i juni. Det är alltid nåt att glädjas över.
Men jag får inte se The Used på Pier Pressure, fail fail fail.


EPIC FAIL idag. EPIC FAIL på mitt liv just nu.


I still have no regrets

Okej, det här börjar bli lite pinsamt. Min blogg blir lite av en Selfmade fanclub känner jag, men va fasiken, dessa grabbar är duktiga!! Här får ni se vad som hände igår kväll. Sjukt rolig kväll för övrigt!! Och jag kan redan höra historiens vingslag slå. Första låten på första showen. EVER. This is epic. For sure.


RSS 2.0