Jag lever!
Internetcafé i Lima. Jag mar bra, jag har skrattat mkt, tagit manga kort och gjort bort mig tva ggr redan. Allt ar som det ska vara med andra ord. Och jisses vad jag trivs har i Lima. Fick se Stilla havet idag. :)
Nu har jag inte ro att sitta still langre, off till supermarket!
Adiós Suecia! - Hola Perú!
Heja mejje!
Sista dagen i Sverige ska tillbringas med mor och far. Det är inte ofta jag får ha dom båda för mig själv så det är bara att njuta! Och jag ska få äta precis det jag vill idag, för idag är dan före dan och det är
min dag. Tjoheeej! Heja mejje!
Hej då Örebro!
Efter att ha levt samboliv i två och en halv vecka (först med Miia och sen trippelboende med familjen Friman-Olsson) så åker jag vänligen men bestämt hem till Kristinehamn och lite hemma-hos-mamma-liv i tre dagar. Igår kan jag ha svullat ihjäl mig: först våfflor med sylt och grädde (fast en viss norska ville ha smör på...hmmm, de där norrmännen alltså, konstiga vanor...!), sen på't igen med chips och dipp (dippen ville vi nog mest egentligen ha) och sen lite naturgodis (som mest bestod av choklad så jag vet inte hur naturligt det var). Det här var vår sista myskväll tillsammans och då ingår att svulla ihjäl sig på allt man kommer sakna i Peru. Jag har sagt hej då till i stort sett alla här i Örebro, mkt konstigt indeed.
Nu sitter jag mest och väntar på att bli upphämtad och bortförd. Ikväll ska jag träffa Maria. Kommer bli så grymt bra.
Jag och Maria i São Paulo hos älskade, februari 2009.Och jag är väldigt lättad, men saknaden är fortfarande inte lätt att tampas med.
Hur ska jag nånsin komma över älskade honom?
Diagnos: pirr i magen och brustet hjärta
Om exakt en vecka så sitter jag, Emelie och Evelina på ett plan på väg mot Madrid och sen vidare till Lima. Det är helt otroligt att det som vi har väntat, förberett oss för, våndats över. längtat efter, äntligen är här. Jag är inte ens nervös. Men när jag tänker på det nu börjar det allt pirra lite i magen. 3 månader borta från Sverige. Helt sjukt lång tid. Men jag giller't.
Jag förstår ärligt talat inte hur man kan säga till någon att man älskar den och ett halvår senare säga "ditt liv har inte nåt med mig att göra". Ursäkta. Hörde jag rätt? Jag känner mig så jävla lurad. Naiv. Korkad. Utnyttjad. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Det är fan inte rättvist.
(Men vem har någonsin sagt att livet är rättvist?)
Habla mas despació por favor! Por favor!
Okej, det finns en bild på den här
sidan som inte borde få finnas. Jag tror ni förstår vilken jag menar. Tack Josefin, jag älskar't!
Idag har jag för övrigt diskuterat demokrati hela dagen, lärt mig ett antal nya spanska ord, t ex att man inte ska säga sorra (?) i Peru för då hamnar man på gatan (bokstavligen talat) så att säga. Och sedan Friskis&Svettis:at ihjäl mig typ (nästan svimmat faktiskt!). Det är så det går när man är på!
Adiós amigos!
9 DAGAR KVAR NU!
Raggmunks on the menu
Och nu är jag tydligen raggmunksexpert också... jag vet inte riktigt vilka förväntningar Emma, Evelina och Emelie har på mig, men de ska jag väl allt leva upp till! Annars får jag väl ringa Daniel så att han kommer och lagar lite raggisar till oss. ;) För övrigt måste jag ju bara säga att paellan som jag och Josefin (ok, Anna du skalade faktiskt räkorna :P), och Anna gjorde var huuuuuur god som helst. Vilket vi heller inte kunde sluta säga igår kväll. Kvällen var mkt trevlig med fotboll och älskade bästaste finaste charmigaste gulligaste Zlatan på sitt allra bästa humör samt en film som sög typ apröv. "Walled In" - ett tips, se den inte. Jag vill typ radera den från mitt internminne, och externminne.
Off to do raggmunks med brudarna!
Hasta la vista baby!
Who do you think you are?
Hahaha minns ni? I 5:an var vi dom hetaste på skolan när vi gjorde dessa. Jag var Geri för övrigt. Kärlek!
http://www.youtube.com/watch?v=-YriinrRGug <3 <3 <3
This is your song
Det kanske är dags för ett nytt inlägg. Jag har haft så många uppslag till blogginlägg, men jag har inte förmått mig att skriva nåt än så länge. Dels har jag inte haft så mkt space och tid, dels har jag typ aldrig varit själv mer än två sekunder. Typ. Igår åkte jag och vännerna till Vingåker för att gå på det beryktade Vingåkers Factory Outlet. Vi kom, vi såg, vi segrade. Eller inte. Vi gick in i affären och konstaterade att tantkläder inte är vår cup of tea så att säga. Det enda som köptes var en fruktskål och vi fick ju iaf thaimat, och beställa alkoholhaltiga drycker över disk. För första gången. Det är liksom en sån sak som våra föräldrar gjorde, men som vi aldrig skulle få uppleva. Och nu har vi gjort det. Stoooort.
Nu ska jag in till stan med Pingu och hans kusin - tjolahopp tjolahej!
