GABI

Det gör så jävla ont. Jag vet inte var jag ska börja att berätta, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur det känns. Det ger mig huvudvärk, magknip, sovande ben, kramp i hjärnan och ett brustet hjärta. Jag klarar inte av detta, jag vill ju bara älska dig. Fan, varför var det tvunget att bli så här? Jag kan inte förstå att du inte vill ha mig längre, jag kan inte förstå att det bara är vänner vi ska vara. Jag vet inte ens om jag bara kan vara vänner. Jag tror inte att de orden finns i min vokabulär när det handlar om dig och mig. Jag älskar ju dig. Varför ska det vara så förbannat svårt? Hur lätt är det att hitta nån som du älskar och som älskar dig tillbaka? Och på andra sidan jorden, hur är det egentligen möjligt? Jag ville ju kämpa för detta, men det är väldigt svårt att kämpa ensam. Jag ville tro, men det är väldigt svårt att tro ensam. Jag älskade, jag älskar fortfarande, jag kommer älska för en väldigt lång tid framöver, men vänta, det kan jag inte.

Tusen tankar, nej, miljoners tusentals tankar. För att inte tala om alla känslor som bubblar upp varenda gång jag lyssnar på Millencolin. Eller nåt annat band som du och jag brukade lyssna på, prata om, älska tillsammans.

This one is for you, I still love you and I always will, my dear Pepe.
You were the only exception.

Love you and miss you guys so freakin' much! <3













Debutsingel på g? ;)