GABI

Jag kom, så intelligent på i måndags, att föregående veckas helt urartade och katastrofala humör att det helt enkelt var PMS. Så enkelt något kan lösas. Känslorna som jag haft de senaste veckorna har dock inte förändrats, men stärktes verkligen under förra veckan. Jag är så otroligt bitter just nu. Jag har så mycket känslor som jag vill dela med mig av, så mycket jag vill ge till någon. Men jag blir inte klok på detta. Att vara ensam är tydligen min lott. Och jag spyr på alla par i världen. Så. Nu var det sagt. Hej då alla par! Jag klarar tyvärr inte av er just nu.

Det är helt sjukt hur ensam man kan känna sig bland en massa folk. Ibland är jag hellre helt själv än bland folk. För det får mig att se min ensamhet på ett sätt som jag annars inte märker det. Nu kommer säkert ni som läser detta att säga att "du kommer också hitta kärleken" och "en partner är inte allt i livet"....nej det kanske det inte är, men just nu vore det väldigt trevligt att ha den där "special someone" vid sin sida. För jag tycker bannemig att jag är värd det. Ja, nog fan är jag det.


Tycker mycket om att lyssna på sådan här musik när jag är på detta humör.



A Day To Remember - Sticks And Bricks

Tänkte bildbomba lite från helgen som gick. PiP (Putte i parken) och Sonisphere är ju fina grejer så atte...bilderna får tala för sig själva. :)

Först lite PiP...



Veronica Maggio




Maria, Niklas & jag




Slagsmålsklubben a.k.a ravefest anno 1996




The Ark x 2





Dags för lite Sonisphere på lördagen!!



Arch Enemy




In Flames!




Slipknot för fan!!



Corey awesomeness Taylor!!



Helt enkelt, en totalt underbar musikhelg.
Nu är jag tillfredställd.
För ett tag i alla fall.

Filmade detta i lördags - EPIC!!

Ja, den här kakan ser ju inte helt äcklig ut faktiskt.... Ska nog ta och prova på den någon dag. Jag är ett riktigt sockermonster så är det. Många säger ju att det blir bättre med LCHF-kosten, men jag vet inte om jag har känt av det. Har inte ätit smågodis på dessa 8 veckor som jag hållit på, men fortfarande känner jag det där suget. Om någon har ett tips på hur man blir av med sötsug så tages detta tacksamt emot!!

Efter ett jobbdygn känner man sig så där lagom sliten...men som pojkarna säger "Kör, bara kör!", så jag får väl gå efter den devisen och söka jobb. Och träna om jag har tur.  (Tur? Motivation brukar det heta annars.)

Ska kolla igenom bilderna från helgens bravader i Karlskoga och Stockholm - fett najs helg med en massa musik och vänner.

Laters!

Det är för övrigt 6 år sen jag tog körkort idag. Grattis till mig!
Ville bara säga det.

Jag undrar, vad är det som gör att vissa människor passar så där tokbra tillsammans? De hittar varandra och vips! så var de visst tillsammans, skaffar barn, köper hus och hela tjottabaletten. Innan de ens fyllt 30. Eller värre, innan de ens fyllt 25. För det är min ålder. Och den åldern skapar ångest. Eller kanske inte åldern, men allt som förväntas av en. Jag är 25 år och har inte ens haft ett seriöst förhållande. Hur fucked up är inte det egentligen?! Den brasilianske duden som jag hade räknas knappt. Jag vet inte vad jag ska kalla det; ett misstag, en erfarenhet, två idioter på varsin sida Atlanten? Naiva var vi, och framför allt jag. Enough said! Kärleken var det ja, hur kommer det sig att kärleken bara trillar in för en del och som med mig, vågar den inte ens knacka på dörren och fråga om mitt telefonnummer. Vad är det som gör saker och ting svåra, så komplicerade? Livet - ge mig ett svar nu! För jag har fått nog. Snart gger jag mig av till no man's land. Kanske gifer jag mig med Lukas och flyttar till Brasilien om ni har tur. Detta är alltså inte assholet som jag pratade om förut. Om jag ändå blivit kär i Lukas istället...

Några funderingar så här på kvällskvisten den 5 juli.

Adiós.

Xo



Ps. Jag vet att jag kanske är en bitterfitta. Men det ger jag blanka faaan i.

Alltså...HAYLEY!
She's so freaking gorgeous! I'd go gay for her any day!



Bild från paramore.net

Tjohej! Klartecken från jobbet -  Sonisphere here I come!! :D



Två av mina favoritband - ska bli så sjuuuukt skoj!



Någon som känner sig lite sugen? :)

Hade nog världens äckligaste, muppigaste dröm i natt. Drömde att min närmaste familj blev kremerade levande en efter en. Alltså. Fy fan vad dåligt jag mådde. Hade typ svettningar när jag vaknade och fick känslan av att det kunde ha varit verklighet. Det var någon sorts "grupp" som en efter en valde ut vem som skulle bli kremerad härnäst, varpå jag och några andra personder försökte att förstå vad som egentligen händer och hur man kan stoppa det. Jag sprang ifrån dessa psykopater och rymde medan mina föräldrar + deras respektive dog...hmmm. Jag är helt klart en fegis utav dess like. Jag tror detta visar på att man (i detta fall jag) i riktigt trängda situationer ser till sitt eget bästa först och främst och att ens överlevnadsinstinkt är gigantiskt stor, och minst sagt, oövervinnerlig. Sedan kanske jag inte ska analysera allt för mycket utifrån en dröm, men något säger den nog...

Efter några underbart fina dagar i Uppsala hos Emma är det dags att ta tag i livet igen och jobba några dagar, söka jobb och underhålla mig själv eftersom tydligen alla gör något denna helg. Surt sa räven! Men jag har min Eclipse-bok och den väntar på mig där på nattduksbordet... (ja jag är en nörd, så är det bara).









Dags för lite träning, mat och jobb kl 17.

Herrå!