GABI

Jag undrar, vad är det som gör att vissa människor passar så där tokbra tillsammans? De hittar varandra och vips! så var de visst tillsammans, skaffar barn, köper hus och hela tjottabaletten. Innan de ens fyllt 30. Eller värre, innan de ens fyllt 25. För det är min ålder. Och den åldern skapar ångest. Eller kanske inte åldern, men allt som förväntas av en. Jag är 25 år och har inte ens haft ett seriöst förhållande. Hur fucked up är inte det egentligen?! Den brasilianske duden som jag hade räknas knappt. Jag vet inte vad jag ska kalla det; ett misstag, en erfarenhet, två idioter på varsin sida Atlanten? Naiva var vi, och framför allt jag. Enough said! Kärleken var det ja, hur kommer det sig att kärleken bara trillar in för en del och som med mig, vågar den inte ens knacka på dörren och fråga om mitt telefonnummer. Vad är det som gör saker och ting svåra, så komplicerade? Livet - ge mig ett svar nu! För jag har fått nog. Snart gger jag mig av till no man's land. Kanske gifer jag mig med Lukas och flyttar till Brasilien om ni har tur. Detta är alltså inte assholet som jag pratade om förut. Om jag ändå blivit kär i Lukas istället...

Några funderingar så här på kvällskvisten den 5 juli.

Adiós.

Xo



Ps. Jag vet att jag kanske är en bitterfitta. Men det ger jag blanka faaan i.