Om att inte ha OS-feber, men likväl orgasm av portugisiska namn
Jag tänkte dra iväg ett blogginlägg så här precis mina sista tjugo minuter på jobbet. Nu kommer det inte bli mkt tid för bloggande eftersom jag i eftermiddag ska träffa mina älskade vänner i Karlstad. Malin, Emelie, Maria o Jossan - jag har saknat er nåt fruktansvärt! Men nu ska vi äntligen ses! En hel vecka tillsammans ska vi ha. <3
Alla verkar ha OS-feber, men inte jag. Det känns liksom inte så himla viktigt. Men jag har precis sett på gymnastik och avgörandet i mångkampen där. Imponerande hur dom där tjejerna studsar, hoppar o voltar. Jag visste inte att man kunde göra så där me sin kropp. Haha. Gymnastik är riktigt roligt att kolla på. :)
Jag är mkt fascinerad över brasilianares intresse, eller rättare sagt kärlek, till Sverige. Tre stycken - o alla vill dom bo i Sverige. Jag undrar va det är som lockar? Jag frågade en av dom o han svarade att det var för att kunna skapa ett bra liv för sin framtida familj. Man har mkt mer möjligheter i Sverige menade han på. I Brasilien är man antingen rik eller fattig. Inget Svenssonliv här inte! (Eeeeh... kanske inte är så konstigt med tanke på att dom inte heter Svensson i efternamn i Brasilien. Smart guy!). Apropå namn! Portugisiska, spanska, italienska namn är ju bara så vackra! Mercedes, Paulo, Cristiano...Hur orden ligger i munnen kan ju få vem som helst att få orgasm...eeeh, stryk det där förresten.
O Brasilien verkar på nåt vis inte så långt borta som förut.
Adjö jobbet - välkommen älskade semester!
Nu drar jag!
Alla verkar ha OS-feber, men inte jag. Det känns liksom inte så himla viktigt. Men jag har precis sett på gymnastik och avgörandet i mångkampen där. Imponerande hur dom där tjejerna studsar, hoppar o voltar. Jag visste inte att man kunde göra så där me sin kropp. Haha. Gymnastik är riktigt roligt att kolla på. :)
Jag är mkt fascinerad över brasilianares intresse, eller rättare sagt kärlek, till Sverige. Tre stycken - o alla vill dom bo i Sverige. Jag undrar va det är som lockar? Jag frågade en av dom o han svarade att det var för att kunna skapa ett bra liv för sin framtida familj. Man har mkt mer möjligheter i Sverige menade han på. I Brasilien är man antingen rik eller fattig. Inget Svenssonliv här inte! (Eeeeh... kanske inte är så konstigt med tanke på att dom inte heter Svensson i efternamn i Brasilien. Smart guy!). Apropå namn! Portugisiska, spanska, italienska namn är ju bara så vackra! Mercedes, Paulo, Cristiano...Hur orden ligger i munnen kan ju få vem som helst att få orgasm...eeeh, stryk det där förresten.
O Brasilien verkar på nåt vis inte så långt borta som förut.
Adjö jobbet - välkommen älskade semester!
Nu drar jag!
Jag har som vanligt ingen bra rubrik till mitt inlägg
Official statement: Gabriella ska bli journalist. Det känns jäkligt bra om jag får säga det själv. Okej jag får jävligt mkt studielån. Men jag bryr mig inte. Jag tänker jobba med nåt jag verkligen brinner för. O skriva är en av dom sakerna.
O jag funderar på att börja med dagens outfit. Men jag la ner den idén jäkligt fort. Fast ta kort måste jag ju göra ändå så. Det blev väl som det blev. Med min nyinköpta o (som jag märkte nu) alldeles för stora tunika. Crap. Men billig va den iaf!
O jag funderar på att börja med dagens outfit. Men jag la ner den idén jäkligt fort. Fast ta kort måste jag ju göra ändå så. Det blev väl som det blev. Med min nyinköpta o (som jag märkte nu) alldeles för stora tunika. Crap. Men billig va den iaf!
Killercrush
Wow! Ny design på min blogg! Jag råkade visst ändra den. Av misstag. Fan va sämst jag är på det här. Haha. xD Jag behöver hjälp. På riktigt.
O jag känner mig mer förvirrad än nånsin. Vart ska allt sluta nånstans? Mer än ett halvår till? Jag vet inte om jag klarar det. Du får inte göra så här mot mig!
Men man kan väl inte annat än att sova på saken?
Go natt snyggingar.
O jag känner mig mer förvirrad än nånsin. Vart ska allt sluta nånstans? Mer än ett halvår till? Jag vet inte om jag klarar det. Du får inte göra så här mot mig!
Men man kan väl inte annat än att sova på saken?
Go natt snyggingar.
Jag älskar att ha träningsvärk
Känner mig lite seg i skallen efter en liten tupplur. Hmm. En liten ja. Eller inte. Jag somnade väl vid halv fem, kvart i fem. Det onda i huvet har släppt lite iaf. Men jag är lite trött på att det regnar fortfarande. Min enda helt lediga dag den här veckan o så regnar det. Suck. STOPP! Inget väder i den här bloggen! STOPP! Det är bara att acceptera att det regnar o vara nöjd me det. O det skulle jag vara om det inte va så att jag ville gå på utejympan idag. Känns inte som nån höjdare o gå på den efter att det öst ner regn hela dagen. Näe nu får det ta mej tusan va slut på regnklagandet!
Idag har jag varit ytterst huslig av mig; dammsugit hela huset, diskat, städat badrummen, fryst ner bär o läst. En ganska så trevlig dag om jag ska va ärlig. Det är liksom skönt o bara stöka omkring lite o göra lite allmän nytta. O jag är själv hemma. Det är inte ofta det händer, men dom ögonblicken tar jag minsann hand om.
Apropå o träna så va jag igår på Skivstång/kondition 75 min på F&S. Ajajaj. Träningsvärk idag. Men ack så skönt det är! Jag älskar verkligen att ha träningsvärk. Känslan av att ha använt kroppen så till den grad att det dagen efter gör ont i den får mig att nästan bli hög. Jag behöver inga droger eller sprit, det jag behöver är att få träna. O helst varje dag. Ge mig endorfiner! Ge mig det o jag är nöjd.
Ja, jag är en träningsnörd o det står jag för. Lika mkt som jag är en Millencolin-nörd. O lika mkt som jag kommer fortsätta att tjata om det jag stoppar i mig. Mat + träning går liksom hand i hand. Det bara är så. O jag + träning + mat går verkligen hand i hand. Vi har en sorts trekant kan man säga. O jag njuter fullt ut av den. Det ska ni veta.
Jag längtar efter den där sista minuten-resan nu. So desperately.
Arrividerci vänner! Kärlek till er alla!
Er mest tillgivna
Gabriella.
Om ni kommer på en bättre rubrik än mig så säg till!
Ibland undrar jag hur tusan jag lyckas med all skit. Drog mig hem till Borlänge från lilla byhålan i morse o när jag skulle backa ut med bilen från gården så va gör jag inte om backar rakt in i stenmuren. Alltså, hur klanig får man vara på en skala? Tydligen hur mkt som helst... Har blivit världens skrapmärke på bilen, o ja, självrisken är på 3000 kr upplyste min kära far mig om (som för övrigt hade lånat ut bilen till mig...). Stackars honom som har en sån klantig dotter. Usch va dåligt samvete jag fick för detta. Jag skäms varje gång jag ser det o jag undrar egentligen hur jag ska våga sätta mig bakom ratten igen. Men som både mamma o Maria sa, "det kan hända alla". Jag kom bara o tänka på då hur min mamma för ett antal år sedan backade rakt in i en sån där betongsugga. Alla glodde på henne, men hon fattade då inte varför. Sen gick hon ut o upptäckte visst att det var nåt som va i vägen...inte helt osynligt heller. Hahaha. Jag är snart i klass med henne alltså! Näe nu äre skärpning för mig! Jag måste vara mer uppmärksam på saker o ting runt omkring mig. Det bara är så.
Efter den härliga starten på morgonen så fortsatte dagen i samma stil. Regn o rusk när jag skulle cykla till jobbet. Började vräka ner efter ett tag. Jag orkade inte ta på mig regnbyxorna som låg i väskan. Ja, lat är bara förnamnet. Sen kommer man till jobbet o där är det lugnare än i en filbunke. Det va inte många knop där inte. Fick gå hem vid 20. Kändes skönt. Men här hemma va det inte heller precis positiva vibbar, men men... Jag orkar inte bry mig i allt. Skulle jag göra det så blev jag väl tokig.
Iaf så ska jag nu lägga mig o läsa en mkt intressant bok, Supermat - vägen till ett friskare liv av Helena Nyblom, legitimerad läkare och medicine doktor. Känns som att det är bra att avsluta kvällen med något positivt.
I morgon - en ny dag med nya möjligheter!
Några bilder från helgens äventyr i Värmlandsskogarna kommer här. :)
Efter den härliga starten på morgonen så fortsatte dagen i samma stil. Regn o rusk när jag skulle cykla till jobbet. Började vräka ner efter ett tag. Jag orkade inte ta på mig regnbyxorna som låg i väskan. Ja, lat är bara förnamnet. Sen kommer man till jobbet o där är det lugnare än i en filbunke. Det va inte många knop där inte. Fick gå hem vid 20. Kändes skönt. Men här hemma va det inte heller precis positiva vibbar, men men... Jag orkar inte bry mig i allt. Skulle jag göra det så blev jag väl tokig.
Iaf så ska jag nu lägga mig o läsa en mkt intressant bok, Supermat - vägen till ett friskare liv av Helena Nyblom, legitimerad läkare och medicine doktor. Känns som att det är bra att avsluta kvällen med något positivt.
I morgon - en ny dag med nya möjligheter!
Några bilder från helgens äventyr i Värmlandsskogarna kommer här. :)
