GABI

Ibland undrar jag hur tusan jag lyckas med all skit. Drog mig hem till Borlänge från lilla byhålan i morse o när jag skulle backa ut med bilen från gården så va gör jag inte om backar rakt in i stenmuren. Alltså, hur klanig får man vara på en skala? Tydligen hur mkt som helst... Har blivit världens skrapmärke på bilen, o ja, självrisken är på 3000 kr upplyste min kära far mig om (som för övrigt hade lånat ut bilen till mig...). Stackars honom som har en sån klantig dotter. Usch va dåligt samvete jag fick för detta. Jag skäms varje gång jag ser det o jag undrar egentligen hur jag ska våga sätta mig bakom ratten igen. Men som både mamma o Maria sa, "det kan hända alla". Jag kom bara o tänka på då hur min mamma för ett antal år sedan backade rakt in i en sån där betongsugga. Alla glodde på henne, men hon fattade då inte varför. Sen gick hon ut o upptäckte visst att det var nåt som va i vägen...inte helt osynligt heller. Hahaha. Jag är snart i klass med henne alltså! Näe nu äre skärpning för mig! Jag måste vara mer uppmärksam på saker o ting runt omkring mig. Det bara är så.

Efter den härliga starten på morgonen så fortsatte dagen i samma stil. Regn o rusk när jag skulle cykla till jobbet. Började vräka ner efter ett tag. Jag orkade inte ta på mig regnbyxorna som låg i väskan. Ja, lat är bara förnamnet. Sen kommer man till jobbet o där är det lugnare än i en filbunke. Det va inte många knop där inte. Fick gå hem vid 20. Kändes skönt. Men här hemma va det inte heller precis positiva vibbar, men men... Jag orkar inte bry mig i allt. Skulle jag göra det så blev jag väl tokig.

Iaf så ska jag nu lägga mig o läsa en mkt intressant bok, Supermat - vägen till ett friskare liv av Helena Nyblom, legitimerad läkare och medicine doktor. Känns som att det är bra att avsluta kvällen med något positivt.

I morgon - en ny dag med nya möjligheter!


Några bilder från helgens äventyr i Värmlandsskogarna kommer här. :)