Nämen se där!

Glad midsommar vill jag önska er alla genom den här klockrena musikvideon ;)



Nu ska jag alldeles snart dra iväg och jobba denna härlig dag. Money money money, must be funny in a rich man's world...!

Sharks in your mouth

Har hittat ett sjukt bra band, metalcore från Australien med ingen mindre än Jona Weinhofen från Bring Me The Horizon.

Lyssna och njut eller bli förfärad och spy. :)




Ordem e progresso

Saknar mina bästaste vänner i Brasilien, nu får ni allt ta och komma hit!!











Damn Atlantic Ocean, you're the one thing I can't stand!!

Ge mig horisonten!

Som sagt...ångrar mig ännu lite mer när jag ser denna video...awesomeness!!


Att våga ta ett beslut eller inte - det är frågan

Jag har börjat fundera på det här med att ta beslut. Och kommit fram till att det inte är min starkaste sida. Jag jobbar på den ständigt, att faktiskt bestämma mig och sedan hålla mig till det. Det är nämligen så att jag ju skulle gå på Metaltown som är i helgen. Nu har jag sålt biljetten. Och jag ångrar mig lite kan jag säga. Eller lite, jag ångrar mig ganska så jävla mycket faktiskt. För att: jag även vann två biljetter till West Coast Riot som är på torsdag. Hmm. Som min kompis Björn sa: "Det måste ju vara ödet som säger dig att du faktiskt ska gå!"...jo kanske det (om man nu tror på något så banalt som ödet vill säga).

Hur gör man egentligen för att ta beslut? Jag har nog inte fått öva upp mig på det (om det är något som man kan öva upp sig på) och/eller så är jag bara väldigt virrig som person. Hur som haver så ska jag bli bättre på att bestämma mig. För om jag inte kan bestämma mig för något så enkelt som att åka till Göteborg eller Örebro...hur blir det då med mina val i livet...?

Det är något som tåls att tänka på, men ja, nu är det taget och så var det med det.

Och till alla er som ska på WCR och Metaltown - ha så skoj!!
(Inte ett dugg bitter...inte alls!)

27 juli 2005

Ett tag i mitt liv skrev jag otroligt mycket, men av nån anledning slutade jag helt tvärt. Även om jag fortsätter skriva så ofta andan faller på, vilket, som synes, inte är så ofta. Denna dikt är från 2005.


Jag förstår inte vad som händer
bit för bit bryts jag sakta ned
hissas långsamt, långsamt ned mot avgrunden.
Jag ler ansträngt
du ser inte vad jag egentligen känner (eller gör du det?)

skrattar på låtsas
pratar tom luft
ser anspråkslöst ut genom rutan
andas tungt (eller inte alls)
finns inte
syns inte
är inte

Jag är totalt osynlig.




Resten av ditt liv

Måste bara tipsa om denna otroligt bra låt av Timbuktu som bror min introducerade för mig nu i helgen. Timbuktu kan verkligen få till det alltså. :)




Dags för förmiddagsjogg med Maria - heja heja!

RSS 2.0