GABI

Ett tag i mitt liv skrev jag otroligt mycket, men av nån anledning slutade jag helt tvärt. Även om jag fortsätter skriva så ofta andan faller på, vilket, som synes, inte är så ofta. Denna dikt är från 2005.


Jag förstår inte vad som händer
bit för bit bryts jag sakta ned
hissas långsamt, långsamt ned mot avgrunden.
Jag ler ansträngt
du ser inte vad jag egentligen känner (eller gör du det?)

skrattar på låtsas
pratar tom luft
ser anspråkslöst ut genom rutan
andas tungt (eller inte alls)
finns inte
syns inte
är inte

Jag är totalt osynlig.