GABI

Det är många känslor som bubblar upp inom mig när jag ser på "Spårlöst", jag berörs så starkt av dessa öden som man får möta, och dessa möten man får äran att bevittna. I kvällens avsnitt var de i Bógota i Colombia. Det påminner mig så väldigt mycket om tiden i Sydamerika. Jag tror att det var väldigt mycket av det som väcktes till liv. Jag kan inte förstå att jag var där så länge och nu är jag inte det längre. Det är fortfarande väldigt absurt för mig. Ibland känns det så overkligt att jag nästan inte ens förstår att jag har varit där. Alla minnen, alla bilder, alla skratt, all gråt.

Det är Niagarafallet här just nu. Jag vet inte var jag ska göra av all gråt, eller varför jag ens gråter. Men jag vet att den här resan jag nu ska göra kommer att avgöra mycket i mitt liv, jag ska komma hem med klara besked och en pojkvän eller klara besked och min bästa vän.

Så här är ett axplock, nej snarare en mikroskopisk liten bit av min tid i Peru (typ 3 månader), Bolivia (två dagar) och Brasilien (15 dagar), den bästa resan i mitt liv.