Waking up.
Time passes.
Even when it seems impossible.
Even when each tick of the second hand aches like the pulse of blood behind a bruise.
It passes unevenly, in strange lurches and dragging lulls, but pass it does.
Even for me.
- ur New Moon av Stephenie Meyer
Just nu existerar endast ett svart hål i mitt bröst, en stor sten i min mage och värk i min kropp. Men det kanske finns hopp nånstans bortom det mörka. Det svåra är bara att hitta det där hoppet. Ljuset i mörkret.
Det tar tid.
Kommentarer
Trackback
