GABI

Nu har jag tagit ett beslut närmare Peru-resan. Jag har sagt upp min lägenhet. Bara en vecka kvar att bo i Tybble, sen kommer jag bara tillbaka för att flytta ut grejerna i juli. Det känns faktiskt riktigt bra. Även fast allt allt allt talade emot att jag och Emelie skulle säga upp våra lägenheter. Först ser Emelie en lapp på sin grannes dörr (som även hon ska säga upp lägenheten) där det står att hon inte ska glömma den skriftliga uppsägningen. Jag och Emelie får panik för att det betyder att vi måste knåpa ihop någon sorts uppsägningslapp. Jag ringer till ÖBO och efter x antal minuter kommer jag fram och rösten på andra sidan säger att det inte behövs nån lapp om vi kommer personligen till Bobutiken eftersom de förvarar alla originalkontrakt där. Okej tänker vi och cyklar upp till Brickebacken (där bovärdskontoret för studenter ligger och för er som inte bor i Örebro är det en helvetisk backe innan man kommer dit upp och tro mig, dit cyklar man inte frivilligt!). När vi väl kommit dit så ser vi en lapp där det står att alla uppsägningar sker på Bobutiken (återigen denna mystiska företeelse!).  Vi frågar snällt om det går att säga upp här, men icke då. Det är då jag förstår att jag nog inte har alla mina hjärnceller med mig, Bobutiken och bovärdskontor - det är mycket stor skillnad! Oj oj oj va dum man kan vara! Cyklar ner till stan och finally! - nu är våra rum uppsagda. Phew. Där träffar vi en socionom som jobbar med uppsägningar, kontrakt och "sociala frågor". Vi ställer oss mycket frågande till vad dessa "sociala frågor" egentligen är. När vi pratar med honom säger jag att det är intressant med strukturellt arbete varpå han säger "Ni borde satsa på strukturellt arbete och få jobb här, det är mycket högre lön här än på ett socialkontor hehe". Eeeeh. No thanks, jag utbildade mig inte till att jobba på ÖBO (ÖBLÄ borde det heta så krångligt som allt är). Så från och med 31 juli bor jag inte i Örebro, fast rent praktiskt så kommer jag inte att bo här mer än en vecka till eftersom jag åker till Borlänge nästa söndag. Lite vemodigt, men ja, det är så här det får bli! 

Nu ska jag bara ta tag i att lära mig spanska...ja juste...det var den lilla parentesen också!

Peru ftw!