My moves are white (white hot, that is)
Att möblera om när man har ont i huvet, halsen och allt annat du kan tänka dig är inte det smartaste precis. Att sedan komma på att man ska träna om 20 minuter och sen märka att man får febersvettningar är inte heller så smart, vilket betyder att jag kommer få en prick i protokollet hos Friskis. Aja, det kan inte hjälpas. Feber och träning är inte kompisar precis. Det är nog bra att jag får lite feber så att jag lugnar ner mig. När jag har ont i huvet och halsen bryr jag mig ju inte direkt, nu måste jag det. Det får bli Top Model, te och Kan Jang. Fast först måste jag få ordning i rummet. Det ser ut som ett chaos här just nu. Resultatet får ni se nästa fredag, då blire nämligen korrefest! här (bestämde jag nyss alldeles själv, eller ja, men viss assistans, men inte med mina grannars vetskap haha)!
Jag blev mkt upprörd idag när jag gick förbi Internationella Engelska skolan här i Örebro. Ungjävlarna stod och kastade en mobil mellan sig för att den skulle gå sönder. Snacka om att inte uppskatta att man har det bra alltså! Det finns faktiskt barn som inte ens vet vad det är. Och förresten så ska 12-åringar fasiken inte ha mobiler! Så det så! Jag ska minsann uppfostra mina barn till att uppskatta saker och ting och framförallt ska de inte få mobiler, det får de tjäna ihop till själv den dag de vill ha en. Det fick jag göra och jag är glad för det. Det gör verkligen att man uppskattar saker mer. Jag och Pernilla diskuterade detta och konstaterade att ha föräldrar som inte betalar för allt man gör är bra. Ett bidrag då och då är alltid bra, men inte varje månad och framförallt inte nöjesgrejer som man gör. Jag är så sjukt nöjd med att jag har fått ihop 14 000 spänn till Brasilienresan alldeles själv. Duktig Gabriella! Apropå mitt namn så sa skomakaren till mig idag: "Du får tacka dina föräldrar för att de har gett dig ett sånt fint namn!". Så söt! ^^ Jag gick med ett leende på läpparna hela vägen hem. Hihi.
Näe nu är det allt dags och ta tag i kaoset igen.
Och vila var det ja.
11 dagar kvar nu. Gulp.
(Kanske är det resfeber jag har fått, bokstavligt talat?)
Ja tror när det kommer till tiden då du blir mamma kommer du upptäcka vad skönt det är att veta vart ungen är med mobil ;) mena jag gick typ i 6an när jag fick min första, min syrra var yngre och min bror är typ 12 nu å han har haft mobil sketa länge
Jag tror inte man riktigt kan jämföra hur det var när vi gick i mellanstadiet mot när våra barn kommer göra det. Du vet, samhället förändras (faktiskt! hört den förr?) och när vi var yngre var det inte samma tryck på att man skulle ha det. Tragiskt, men om ens barn är den enda som inte har mobil och kanske blir retad för det, då tror jag inte man står där med pekpinnen och säger "Du får spara ihop till en mobil själv!". Dessutom misstänker jag att du var ett rätt snällt barn, men vad händer om ditt barn får värsta trotsåldern och tycker det är en bra idé att dra iväg till mystiska ställen? Då vet du inte var hon/han är och har ingen chans att ta reda på det heller!
Haha, varsågod för mitt samhälleliga inlägg!
(Men just det! Även barnen har ju facebook nuförtiden, då kanske det är det som är lösningen?)
Lova att ge mig adressen till skomakaren! Jag har nämligen redan glömt... :P
