GABI

Jag har funderat på varför det är så att vi (flickor och pojkar, tjejer och killar, kvinnor och män, tanter och gubbar) oftast tassar runt på tå när vi är intresserade av någon. Nu ska jag inte generalisera för det finns dom som verkligen är påPåPÅ. Det är liksom allt eller inget verkar det som. I alla fall, jag kan ju säga rakt ut att jag är en "sån" som tassar på tå, rädd för att våga ta språnget ut, rädd för att få det där berömda nej:et.  För vi vet ju alla att det förr eller senare kommer som ett brev på posten. Frågan är ju bara när. Hur som helst så förstår jag egentligen inte varför man inte chansar mer (eller ja, det vet jag ju egentligen, men jag tycker det faktiskt är otroligt onödigt) med tanke på att alla förmodligen går i samma tankar och känner sig lika osäkra. Är det här något svenskt fenomen eller är det så i andra delar av världen också? Jag tror jag ska göra en undersökning gällande detta. Skulle vara intressant att veta hur det ligger till. Men vad gör man då åt detta "problem"? Tja, vad kan man annars göra än att ta språnget ut och hoppas på att det finns någon som fångar en på vägen ner? Det är vad jag ska göra nästa år.
Brasilien - here I come.