GABI

Okej. Fredagen var skitkul. Bortsett från att jag betalde 60 spänn för att gå på toa. Kom in på Kåren (jag fattar inte hur) och försvann in på toan med ett "be right back" . Synd bara att det inte blev så. Jag tror fan jag var inne på den där toan i en halvtimme (jag mådde mer illa än en gravid ko) där jag försökte spy, skriva meddelanden på engelska (min förmåga att skriva sms när jag är full är mkt begränsad, med engelska tredubblades den här oförmågan) och besluta mig för om jag orkade gå hem till Jossan för att hämta alla mina grejer. Jag lyckades med alla tre grejerna ovanligt bra plus att att jag faktiskt knåpade ihop två sms på svenska oxå. Det är en väldigt stark minneslucka precis där. Hmm. Det är alltid lika skoj att kolla utkorgen varenda gång man varit ute "Vart är du? Jag är vid schalgerdansgolvet." Eller varför inte "Fan att inte du är här! Jag saknar dig!" Den sista är närapå ett citat från i fredags. Ehrm.


                         


Att sedan ta sig till stationen dagen därpå var inte det lättaste. Efter att ha missat stadsbussen med ungefär 2 minuter så fick jag vänta en halvtimme på nästa, varefter den var försenad med 10 minuter (1 minut i Örebro är fan inte 1 minut god damn it!!!!). När klockan var 10.15 fick jag lite småpanik eftersom bussen till hålan gick 10.30. Jag beslutade snabbt med min feta (or not!) plånbok att ringa taxi. Kosta vad det kosta vill! Efter en hyfsat snabb färd var jag vid stationen 10.32. Taxichauffören gjorde en fuling, körde in på bussfilen och svängde in där bussarna brukar svänga, varefter jag skriker "Där är min buss!" och viftar frenetiskt mot den vita Säfflebussen. Taxichaffisen bokstavligt talat lägger sig på tutan och busschauffören stannar, jag rusar ut och får mig en åthutning att "jag åker härifrån 10.30". Ja det vet jag väl för fan, annars hade jag ju inte haft så förbannat bråttom!! hade jag velat skrika i hans öra. Men det gjorde jag inte. Jag är en snäll flicka så jag log och sa att jag missat bussen. Mådde illa ungefär hela färden hem och med solens strålar stickandes i ögonen kände jag mig som Virginia i "Låt den rätte komma in" (som vi för övrigt ska se i morgon! Tjoho! Och jag ska bestämt läsa ut den tills dess, så I better get to business so to speak eller på svenska om ni så vill, så att säga.)

Mitt nya namn är Gabriella Såattsäga (tänkte bestämt på Josefin Således och Maria Morbid). Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det den här helgen. Förmodligen för många.

Och det är inte så bra att äta 500 gram vindruvor på en och samma gång eller hur?
Jag mår illa, jätteilla.