GABI

Jag vet egentligen inte vad det är jag vill skriva, eller varför jag skriver det. Men orden dom vill bara ut. Jag kan inte hejda dom. Dom kommer av sig själva. Fingrarna hittar själva sin väg över tangentbordet, som om dom redan visste vad som skulle bli skrivet. Jag blev så starkt berörd av filmen Dagbok från en motorcykel, eller som så mkt vackrare på spanska: Diario de una motocicleta. Jag vet inte vad det var som berörde mig så starkt, men att se Ernesto Che Guevara som ung kändes så annorlunda, så overkligt. Ibland kan man liksom inte tänka sig att människor har varit unga. Han är en sån man, en ikon, som jag bara har tänkt på som just en ikon. Jag har nog inte haft nån egen bild av honom förrän jag såg den här filmen. Och visst, den här filmen visar ju [k]en[/] bild av honom, men jag kan inte hjälpa att tro att det var så här han var, Che; en ung man, mkt klok och fylld med mkt kärlek och omtanke till andra människor. Jag tror nämligen inte att han hade blivit den han blev om han inte hade åkt på den här resan genom Sydamerika. Att få möta dessa människor som han och Alberto mötte var också väldigt starkt. Att se hur fattigt dom levde och sedan se när Che och hans vän fick bo i ett hus hos en läkare, var så skarpa kontraster att dom nästan gick att ta på.

Che gjorde skillnad, han betydde nåt, han vågade.
Om man ändå vore som honom, om ändå.





Bild från www.legendarysurfers.com/sr/blogger.html