GABI

Egentligen så borde jag inte sitta här. Jag borde var någon helt annanstans, men livet vill alltid annorlunda. Tack vare Jossan gick jag in på sajten sockerdricka.nu idag där jag brukade hänga  mkt när jag var yngre (sisådär 17-19) och började läsa mina gamla "noveller". Jag märkte att allt som jag skrivit handlar om kärlek, eller snarare kärlek som aldrig blev nåt, att jag hoppades på nåt som aldrig var och aldrig skulle bli nåt. Här får ni ett smakprov ur min muntra (yeah whatever!) samling.  Skriv gärna en rad och säg vad du tycker!


2004-06-29

Jag vågade aldrig ta din hand

Det var i april och den kvarvarande vinterkylan bet tag i mina kinder.

Jag vågade inte satsa på vår kärlek, förresten, fanns det ens någon kärlek?
Det gjorde det, jo, det gjorde det.

Blomknopparna kämpade sig upp ur den halvtinade jorden. De kämpade för att överleva, precis som jag.
Jag hade aldrig tyckt om den här tiden på året För det var just en sån här dag som jag inte vågade ta din hand och följa med dig.
Du tittade på mig, helt förundrad och chockad. Jag älskade dig, jag menar älskar dig fortfarande, men jag vågade inte.

Solen hade inte riktigt gått upp än, klockan var runt sex på morgonen. Jag har alltid varit en morgonmänniska, och att gå ut på morgonen var något jag älskade. Allt var så lugnt, fridfullt. Ingenting hördes förutom fågelkvitter. Våren var på väg.

Ja, jag påminns ständigt om dig; promenaderna i parkerna, dina kyssar som värmde mig då det var kallt, ditt mjuka hår som blåste i den kyliga aprilmorgonen.
Nu, idag, kunde jag riktigt känna dig nära mig - dina armar runt mig, doften av dig.
Allt var du idag.

Och jag ville bara fly därifrån. Jag ångrade mig så.
Varför tog jag inte din hand då du sträckte ut den? Varför vågade jag inte?
Jag älskar dig ju så, älskade.

Mina steg ökade, jag kvävde sakta gråten. Snön som fanns kvar krossades under mina fötter.

Precis som vår kärlek, den där morgonen i april.